macho, macho man

Idag är det internationella kvinnodagen. Därför tänker jag ta upp ämnet manliget. Eller rättare sagt, exempel på patetisk och överdriven vilja att uppfattas som manlig. Detta gör jag i form av en observation av ett albumomslag som jag bevittnat i musiktidningen "Close-up".

Till att börja med, ta själv en titt på bilden och notera vad bandet har valt för namn (om än för längesen, gubbarna började musisera i början av 80-talet);

"Manowar"
Smaka på ordet.

"Man" och "War", enligt vårt sätt att tänka, två otroligt maskulina ord. Mannen är ju hård och krig är något otroligt manligt, det vet ju alla.

Därefter, notera albumets namn;

"Gods of War" (släppt 2007)
Åter igen, smaka på ordet.

"God", är något väldigt dominant (= maskulint), samtidigt som termen "War" tenderar att vara ett återkommande tema. Personligen skulle jag satsat alla mina pengar på att kära Manowar hade skitit i byxorna, precis som jag, i fråga om verkligt krig.

Om vi nu tittar närmare på bilden ser vi något mer angenämt, nämligen ett gäng nakna damer med väldigt välskapta bröst. Dessa ser inte ut att innehålla silikon, vilket är väldigt sunt. Ett stort plus i kanten...
Det arma kvinnofolket håller dessutom väldigt hårt i sina beskyddare - hjältarna i Manowar. Dessa har i sin tur har väldiga svärd (som det glöder och blixtrar om) att fäkta ondskan med (undrar vad dessa ska symbolisera?). Detta är i för sig tur, annars hade väl ormen eller elden slukat dessa nakna och oskyddade kroppar levande. Ännu ett gott tecken på maskulinitet.

Lägg även märke till att grabbarna tränar väldigt hårt, eller rättare sagt, de vill ge en bild av det. Bröstmuskeler har man ju inte sett maken till. Och magmusklerna på vederbörande får ju vilken tjej som helst att vattnas i byxorna. Det är nog meningen i alla fall.

"Bilden säger mer än tusen ord" heter det ju som bekant. Uttrycket måste helt klart vara myntat i samband med denna bild, eller hur?

Kontentan är att gubbarna i Monowar har större komplex än 17 finniga tonårsgrabbar adderat. Grattis kvinnor, återigen har vi "män" bevisat hur små vi egentligen är.

PS. Jag har inte lyssnat på skivan, men av omslaget att döma lär den ju inte vara mer underhållande än en söndersutten pruttkudde.

blogg that!

"hatar bloggar och allt som har med bloggar att göra!!! töntar!!!"
- så skriver en klasskamrat i det s.k personliga meddeladefältet bredvdid sitt namn på MSN.

Nu kanske man kan fråga sig varför vissa känner denna hatkänsla inför sina medmänniskor som generöst delar med sig av sina tankar och funderingar? Eller är det kanske en helt berättigad fråga? Jag måste säga att jag känner mig ganska splittrad.
Är det inte ganska egoistiskt att skriva blogg? Vem är jag som tror att mina funderingar är så pass intressanta att en annan människa, en främling rent av, skulle ta sig tid att läsa dem? Har inte jag som bloggare ett otroligt ansvar att skriva om något vettigt för att inte slösa med läsarens dyrbara tid?
Vidare måste man ju fråga sig vem som har tid att läsa andras bloggar, när alla är upptagna med att få ner sina egna upplevelser på papper. Undertecknad till exempel, funderar intensivt på kommande offer för den litterära "bajsmackan" (observera hur noggrant jag lindar in de "omogna" partierna för att läsaren inte ska känna sig lurad på sin tid som spenderas på denna text).

Oj, nu har jag ju ställt ännu fler frågor. Men för att begränsa skadan slutar jag och går raskt över till att försöka besvara dem. Eller rättare sagt, försöka ge ett kollektivt och politiskt korrekt svar. Läs och lär;

För det första, bloggare har inget ansvar för vad de skriver. Det är däremot läsarens uppgift att urskilja bra blogg från dålig. Har någon ett lika spännande liv som en bajsbrunfärgad tapet, eller hjärnaktivitet lika avancerad som Linda Rosings (denna notoriska mediehora som tycks fattas några grå) lär det ju märkas på dennes blogg. Då gör man bäst i att icke göra sig besväret.
För det andra, ens funderingar ÄR intressanta om nu folk verkligen tar sig tid att läsa och kommentera dem (eller så skriver man åtminstonne bra eller hyfsat roligt).
Sist men inte minst - är det egoistiskt att skriva blogg? JA, visst fan är det det, punkt slut.

Ok, avslutningsvis går dagens bajsmacka (med extra topping) till...
Mig själv faktist, just för mitt tarftliga (och moraliserande) försök till att ge ett bra svar på något som är svårt att svara på. Alla tycks ha en åsikt i denna fråga, så vem är då jag som tror sig ha svaret..?

...nästa blogg kommer att uteslutande handla om existentiella frågor.
Öh, eller inte.

wire"less"

Köpte en wireless router för ett tag sedan som visade sig fungera lika bra som en gayparad i Jeruslem. Jag gick naturligtvis tillbaka till affären (Kjell & Co) för att få en mer funktionell apparat. Pajasen till kassör försökte då finta mig genom att gå in på lagret och tejpa om förpackningen till samma router. Jag misstänkte inget för tillfället utan gick hem (likt en naiv flicka som fortrarande tror på evig kärlek) för att försöka få till mitt fantastiska och väloljade nätverk.

Väl hemma fattade jag att jag blivit invalidförklarad av vår kära kassör och tillika "IT-expert", som trodde att jag var mer bakom flötet än vad jag såg ut att vara. Det krävdes dock inget geni för att se att samma förpackning hade restauerats. Raskt tog jag routern och löpte återigen ner till affären. Efter lite tjat fick jag mina stål tillbaka och historien slutade lyckligt. Detta skulle dock visa sig vara väldigt fel. "Aldrig mer Kjell & Co" tänkte jag och styrde min kosa mot Siba för att försöka mig på samma till synes omöjliga uppdrag.

Efter att jag konsumerat en sprillrans ny makapär åkte jag ännu en gång hem, glad och full av förväntan. Detta lyckades D-link "fucka upp" (som man säger lite hippt på engelska) alldeles utmärkt genom att applicera fel installationskiva till förpackningen. Där sket sig mina planer på ett fett nätverk igen. Men vafan! Här lyckas man konstruera en maskin som sänder information genom luften (?!), men man lyckas inte med bagatellen att förpacka ner tillhörande CD, vilket man utan inte kan nyttja själva huvudprodukten. Skärpning för tusan!

Det hela har då resulterat i att jag nu sitter och skriver om mina otroligt viktiga "i-land-problem" och tycker synd om mig själv. Hur som helst tänker jag åka tillbaka till Siba imorgon för att få till ett ytterligare byte. Vi håller tummarna för att allt går vägen.

Avslutningsvis krävs nog inte någon livlig fantasi för att räkna ut vem/vilka aktörer ur denna berättelse som förtjänar en bajsmacka till frukost. Det är nämligen så uppenbart att jag riskerar att upprepa mig själv om jag nämnde dem igen.

OBS! berättelsen kan ha blivit ändrad och kanske avviker en smula från verkligheten i syfte att låta mer dramatisk och häftig OBS!

PS. sammanfattningsvis låter jag kotten få ordet - " bojkotta kjell. en bra kjell är en död kjell."

x lika med eks

Ett exempel på när det allmänna uttrycket; "den lätta lösningen oftast är den rätta" tas till sitt yttersta. Personer med detta eller liknande svar på tenta, (eller "prov" som det hette när man var en knatte) ska nog inte förväntas bli kärnfysiker (kanske politiker istället?), men nice try!

början på slutet

Vem trodde att jag skulle kasta mig ut i cybervärlden o blotta mig, ehrm... min själ? Äh, nu är det gjort i alla fall. Eftersom jag är en cynisk man, kommer jag inte att dela ut någon "dagens ros" eller något annat positivt trams som får andra att må bra. Tvärtom tänker jag dela ut en fet bajsmacka var gång och försöka stöta mig med allmänheten på alla möjliga vis!Det ska delas ut så många som möjligt och så ofta som möjligt. Lovar.

Då jag inte kommer på något annat underhållande eller intelligent att skriva om för tillfället, ansar jag ner denna första blogg till endast "bajsmackan". Alltså, mina damer och herrar, här kommer historiens första bajsmacka flygande, och den landar mitt på;

Brittans nya peruk..!!

Behöver jag säga mer? (tänkte väl det...)


(Observera att jag inte har något emot hennes nyrakade fula skalle, utan valet av hennes billiga peruk. Vad tänker kvinnan med, för hon måste banne mig ha råd med en finare?! Man hade ju kunnat hitta en mer kvalitétingivande peruk på alkisarna utanför Juneporten. Nä, mitt råd är att skaffa ett hederligt arbete och "a sense of taste")

Avslutningsvis och dagen till ära tänker jag döpa denna blogg till "brittans nya peruk". Det kan faktist låta lite roligt om man tänker efter. Se (hör) bara på P3, de har ju också lustiga namn på sina humortillställningar, "Clownen luktar bensin" är ett utmärkt exempel.

Det var den det.