macho, macho man

Idag är det internationella kvinnodagen. Därför tänker jag ta upp ämnet manliget. Eller rättare sagt, exempel på patetisk och överdriven vilja att uppfattas som manlig. Detta gör jag i form av en observation av ett albumomslag som jag bevittnat i musiktidningen "Close-up".

Till att börja med, ta själv en titt på bilden och notera vad bandet har valt för namn (om än för längesen, gubbarna började musisera i början av 80-talet);

"Manowar"
Smaka på ordet.

"Man" och "War", enligt vårt sätt att tänka, två otroligt maskulina ord. Mannen är ju hård och krig är något otroligt manligt, det vet ju alla.

Därefter, notera albumets namn;

"Gods of War" (släppt 2007)
Åter igen, smaka på ordet.

"God", är något väldigt dominant (= maskulint), samtidigt som termen "War" tenderar att vara ett återkommande tema. Personligen skulle jag satsat alla mina pengar på att kära Manowar hade skitit i byxorna, precis som jag, i fråga om verkligt krig.

Om vi nu tittar närmare på bilden ser vi något mer angenämt, nämligen ett gäng nakna damer med väldigt välskapta bröst. Dessa ser inte ut att innehålla silikon, vilket är väldigt sunt. Ett stort plus i kanten...
Det arma kvinnofolket håller dessutom väldigt hårt i sina beskyddare - hjältarna i Manowar. Dessa har i sin tur har väldiga svärd (som det glöder och blixtrar om) att fäkta ondskan med (undrar vad dessa ska symbolisera?). Detta är i för sig tur, annars hade väl ormen eller elden slukat dessa nakna och oskyddade kroppar levande. Ännu ett gott tecken på maskulinitet.

Lägg även märke till att grabbarna tränar väldigt hårt, eller rättare sagt, de vill ge en bild av det. Bröstmuskeler har man ju inte sett maken till. Och magmusklerna på vederbörande får ju vilken tjej som helst att vattnas i byxorna. Det är nog meningen i alla fall.

"Bilden säger mer än tusen ord" heter det ju som bekant. Uttrycket måste helt klart vara myntat i samband med denna bild, eller hur?

Kontentan är att gubbarna i Monowar har större komplex än 17 finniga tonårsgrabbar adderat. Grattis kvinnor, återigen har vi "män" bevisat hur små vi egentligen är.

PS. Jag har inte lyssnat på skivan, men av omslaget att döma lär den ju inte vara mer underhållande än en söndersutten pruttkudde.